Hon är fantastisk



Det blev en kort dag på Q84 igår, men nog så ansträngande. Vi tacklar det, en timme i taget. 
 
Louise fick en sista dos kortison igår morse (kortison pausad denna vecka), och redan under eftermiddagen började hon bli lite mer som sig själv igen. Väldigt skönt att den typen av biverkningar går ur fort även om det tyvärr är långt fler sena biverkningar. Hon har gått upp 8 hg på en vecka och magen är stor och spänd (biverkning av Vincristin). Till och med så illa att hon fått ett sår av byxknappen som klämt mot den uppsvällda magen. Min stackars lilla älskling... inget säger hon heller, bara tuffar på som den tappra unge hon är. Hon har börjat bli rund och svullen i ansiktet också upptäckte vi nu på morgonen. Inte jättemycket, men litegrann.
 
Världens mest tappra flicka. Det är hon.
 
Såg ni Barncancergalan på 5:an igår? Jag gjorde det inte. Jag fixade det bara inte. Varenda minut, dag som natt i över ett år har vi levt mitt i barncancern och just nu fixar vi inte mer. En dag kommer då jag ska satsa helhjärtat för Barncancerfonden, men just nu måste jag försöka få oss att överleva Louise egen cancer.