Upp och ner



Strax efter 13 hade droppet med Metotrexate gått klart, och jag passade på att smita ut en stund, ta en paus och lite senare i kväll iväg på ett möte. Louise är kvar på sjukhuset med pappa. 
 
Louise kämpar på. Ingen feber men något förhöjd temp på ca 37,7 grader och väldigt, väldigt ynklig. Enligt rapport från pappa så har hon varit med och lekt litegrann i alla fall. 
 
Nu kan vi bara vänta och se hur det går. Prover är tagna för att se om det är någon infektion som gör henne dålig. Det kan ju faktiskt vara så att hon bar på något litet som inte brutit ut, men att när cellgifterna gick in orkade kroppen inte stå emot längre. 
 
Jag ändrade planerna om att sova hemma i natt. Kan inte slappna av när Louise inte mår bra. Eller om jag ska vara ärlig så skulle jag A L D R I G överleva om det skulle hända henne något och jag inte var där. 
 
Nu ska jag dock slå ihjäl någon timme innan mitt möte. Görs väl bäst med kaffe och bulle, eller hur?