Men sluta driv med mig cancerjävel!!!


Efter en SJUKT lång dag på Q84 hinner vi bara innanför dörren hemma innan jag märker att Louise känns varm. Tempar och tror ni inte, TROR NI INTE HON HAR FEBER?! 38,8! 

Ringer in till avdelningen med gråten i halsen och meddelar situationen. Och ja, det är sant, vi måste in till akuten omedelbart eftersom febern är hög och hon har 0,3 i neutrofila. 

Observera handspriten i mugghållaren och ytdesinfektionen på väskan. Lattemamma är SÅ passé, sprit är det nya svarta!

Så nu sitter vi här igen. Eller står rättare sagt. Jag vägrar vidröra något här och STÅR UPP tills dess att vi får komma till en avdelning. Louise sover efter en lång och jobbig dag och SOM jag önskar att jag fick ta allt det jobbiga och låta henne sova vidare, men nu måste hon istället gå igenom hela helvetet med att sätta ny nål, provtagning osv. 

Mitt hjärta, mitt stackars lilla hjärta.