Näthat och elaka kommentarer

 
 
Min tanke var till en början att jag bara skulle låta detta vara och lämna det obesvarat. Men, eftersom frågan jag lyfte på mitt Instagramkonto fick en sådan enorm respons väljer jag att lyfta den även här. Jag har väldigt svårt att förstå fenomenet "näthat" och viljan att skriva otrevligheter på bloggar, därav min undran. 
 
Saxat från mitt Instagramkonto @emelietdl: "Vi har hittills varit helt förskonade från otrevliga, missunnsamma, dryga eller elaka kommentarer här på IG och på bloggen. Jag har varit medveten om och förberedd på att det skulle kunna komma att dyka upp, men ändå så känner jag mig så olycklig när det nu väl skedde. Två (samt någon enstaka till) spydiga och dryga kommentarer från samma IP-adress på västkusten. Det finns såklart dem som råkat mycket värre ut än oss och de här illa formulerade kommentarerna får väl klassas som rätt harmlösa ändå. Men min undran är vad det är som driver en människa till att hugga och sparka på en barncancer-familj på ett så onödigt sätt? Varför? Hur fungerar en sådan människa och vad rör sig i huvudet? Hjälp mig gärna att försöka förstå."

Ja kära läsare och följare, hjälp mig gärna att försöka förstå varför denna Gunilla/Jessica/Anna inte tycker att jag får samla in pengar till Barncancerfonden, berätta om hur livet med barncancer kan se ut, eller för all del, efterfråga b e t a l d hjälp med att sätta upp en tapet på min dotters rum? Arbetet med Louises Superkompisar står världens goaste och fantastiska Anneli G. för. Vi känner inte varandra sedan tidigare men hennes initiativ har inte bara samlat ihop en enorm summa till Barncancerfonden (50 kr per sålt armband går till BCF), utan givit oss som drabbad barncancerfamilj möjlighet att beställa hem mat när Louise varit infektionskänslig eller legat inlagd på sjukhus, delfinansierat vår tvättmaskin när den brakade sönder under all diarre- och cytostatikakräk-maraton vi levt med de senaste 19 månaderna, delfinansierade vår resa ner till den stora barncancerfesten på Piledahl när vi först fick tacka nej pga cytostatikakrock och sedan när vi fick veta att vi kunde åka i alla fall var biljetterna slut och enda sättet att komma med var att betala resan själv. Hade inte Louise Superkompisar funnits hade vi förmodligen inte åkt till Piledahl, vi hade fått låna till tvättmaskinen och allt annat eftersom det här hushållet sedan i juni 2014 hankar sig fram på mindre än hälften av en redan hårt pressad inkomstbudget.

Livet med två småbarn varav den ena har cancer och den andra har särskilda behov är ingen jäkla räkmacka. Det är ett arbete dygnet runt, veckans alla dagar månad in och månad ut, att leva med vetskapen att detta är en allvarig och dödlig sjukdom, behöva rodda med mediciner, recept, provtagningar, en totalt havererad barncancervård, att behöva jaga och bråka om rätt vård för vår dotter, hålla koll på blodvärden, sjukgymnastik, läkarkontroller, blodprovsanalyser och förutom allt detta extra ska vi samtidigt vara... ja just bara föräldrar. Vara mamma och pappa till två små barn som behöver glada, stöttande, tröstande och närvarande föräldrar. Det är en smått omöjlig ekvation men det går. Det går för att vi måste, för att vi inte har något val, för att vi älskar våra barn villkorslöst och gränslöst. Vi har inte valt att Louise ska få cancer, men hon fick det och det är bara att bita ihop och försöka ta oss igenom det här på ett eller annat sätt.

Jag är evinnerligt, oändligt tacksam för allt stöd vi fått när det varit som allra svårast. Den kärlek, bidragen genom Louise Superkompisar, alla vänliga ord och stöd från er både kända och okända har hållt oss flytande och jag hoppas att ni alla, var och en förstår att ni verkligen gjort skillnad för oss och för Barncancerfonden. Jag är ledsen om jag inte varit tillräcklig i att förmedla detta.

Tack.

Hjälp!

 
 
Finns det någon av mina läsare som har tid och kunskap att hjälpa mig lite med bloggen?
 
Jag har försökt få ihop det men lyckas inte... Jag skulle på något sätt att Louises insamling till Barncancerfonden, Louise Superkompisar och min Instagram gick att se och på ett enkelt sätt klicka sig vidare till från bloggens förstasida. Har dock inte tiden eller kunskapen att lösa det själv.
 
Så, vet ni någon som ni tror skulle kunna hjälpa mig med det här, maila mig gärna på emelie@prinsessanlouise.se ♥

Thirtysomething



Så var det min tur. Roligt att fylla år. Ännu roligare att fylla år hemma! :-)