Sprucken haka



Det är visst inte riktigt meningen att det ska få vara lite vanligt, lugnt och normalt här hemma. 
 
Louise är, som jag tjatat om tidigare, väldigt vinglig. Hon kan sitta och plötsligt falla omkull, hon välter bara man tittar på henne, hon kan inte springa och har en väldigt annorlunda och vinglig gång. Det här beror på att hon har fått väldigt, väldigt höga doser med bland annat Vincristin, som påverkar nervsystemet under lång tid efter behandlingen och i värsta fall permanent. 
 
Att Louise ska ramla och slå sig allvarligt är ett ständigt orosmoment och vi får passa på henne exakt HELA tiden. De pressade blodvärdena gör ju att ett fall med tex sprucken läpp kan få hemskt tråkiga följder med sår som inte slutar blöda, minsta lilla bakterie i ett sår gör henne sjuk osv. Man kan bli galen för mindre. 
 
Idag hände det. Louise "sprang" i hallen här hemma, föll och drog hakan RAKT i nedre steget i vår trapp. Jag såg direkt att det skulle komma att behöva sys, så det var bara att kasta sig in i bilen och köra mot barnakuten. 
 
På akuten konstaterade läkaren samma som mig, dvs att såret behövde sys. I övrigt verkade hon tack och lov ha kommit lindrigt undan. Louise fick en dos katapresan i näsan (lugnande/smärtstillande), som i teorin skulle kunna ha varit hur bra som helst men som tyvärr inte gav någon effekt alls. 

 

Två små stygn och en del omplåstring senare kunde vi åka hem igen. Louise har varit så imponerande duktig. Som vanligt. Hon tyckte inte alls att det var särskilt roligt att sätta lokalbedövning eller att bli sydd, men i övrigt är hon så social, glad, busig och charmig. Det är svårt att tro att hon så sent som för ett år sedan blev fullständigt panikslagen bara vi rullade in i garaget på ALB. 

En aning omskakade och trötta är vi nu hemma igen. Hemma och tillsammans betyder allt. 

1 Linn:

skriven

Men lilla gumman :(

2 Katarina S:

skriven

Men ajaj stackars Louise :( ♥ krya på henne ♥

3 EnMormor:

skriven

😯Men lilla tjejen..så mycket ont..

Kommentera här: