Näthat och elaka kommentarer

 
 
Min tanke var till en början att jag bara skulle låta detta vara och lämna det obesvarat. Men, eftersom frågan jag lyfte på mitt Instagramkonto fick en sådan enorm respons väljer jag att lyfta den även här. Jag har väldigt svårt att förstå fenomenet "näthat" och viljan att skriva otrevligheter på bloggar, därav min undran. 
 
Saxat från mitt Instagramkonto @emelietdl: "Vi har hittills varit helt förskonade från otrevliga, missunnsamma, dryga eller elaka kommentarer här på IG och på bloggen. Jag har varit medveten om och förberedd på att det skulle kunna komma att dyka upp, men ändå så känner jag mig så olycklig när det nu väl skedde. Två (samt någon enstaka till) spydiga och dryga kommentarer från samma IP-adress på västkusten. Det finns såklart dem som råkat mycket värre ut än oss och de här illa formulerade kommentarerna får väl klassas som rätt harmlösa ändå. Men min undran är vad det är som driver en människa till att hugga och sparka på en barncancer-familj på ett så onödigt sätt? Varför? Hur fungerar en sådan människa och vad rör sig i huvudet? Hjälp mig gärna att försöka förstå."

Ja kära läsare och följare, hjälp mig gärna att försöka förstå varför denna Gunilla/Jessica/Anna inte tycker att jag får samla in pengar till Barncancerfonden, berätta om hur livet med barncancer kan se ut, eller för all del, efterfråga b e t a l d hjälp med att sätta upp en tapet på min dotters rum? Arbetet med Louises Superkompisar står världens goaste och fantastiska Anneli G. för. Vi känner inte varandra sedan tidigare men hennes initiativ har inte bara samlat ihop en enorm summa till Barncancerfonden (50 kr per sålt armband går till BCF), utan givit oss som drabbad barncancerfamilj möjlighet att beställa hem mat när Louise varit infektionskänslig eller legat inlagd på sjukhus, delfinansierat vår tvättmaskin när den brakade sönder under all diarre- och cytostatikakräk-maraton vi levt med de senaste 19 månaderna, delfinansierade vår resa ner till den stora barncancerfesten på Piledahl när vi först fick tacka nej pga cytostatikakrock och sedan när vi fick veta att vi kunde åka i alla fall var biljetterna slut och enda sättet att komma med var att betala resan själv. Hade inte Louise Superkompisar funnits hade vi förmodligen inte åkt till Piledahl, vi hade fått låna till tvättmaskinen och allt annat eftersom det här hushållet sedan i juni 2014 hankar sig fram på mindre än hälften av en redan hårt pressad inkomstbudget.

Livet med två småbarn varav den ena har cancer och den andra har särskilda behov är ingen jäkla räkmacka. Det är ett arbete dygnet runt, veckans alla dagar månad in och månad ut, att leva med vetskapen att detta är en allvarig och dödlig sjukdom, behöva rodda med mediciner, recept, provtagningar, en totalt havererad barncancervård, att behöva jaga och bråka om rätt vård för vår dotter, hålla koll på blodvärden, sjukgymnastik, läkarkontroller, blodprovsanalyser och förutom allt detta extra ska vi samtidigt vara... ja just bara föräldrar. Vara mamma och pappa till två små barn som behöver glada, stöttande, tröstande och närvarande föräldrar. Det är en smått omöjlig ekvation men det går. Det går för att vi måste, för att vi inte har något val, för att vi älskar våra barn villkorslöst och gränslöst. Vi har inte valt att Louise ska få cancer, men hon fick det och det är bara att bita ihop och försöka ta oss igenom det här på ett eller annat sätt.

Jag är evinnerligt, oändligt tacksam för allt stöd vi fått när det varit som allra svårast. Den kärlek, bidragen genom Louise Superkompisar, alla vänliga ord och stöd från er både kända och okända har hållt oss flytande och jag hoppas att ni alla, var och en förstår att ni verkligen gjort skillnad för oss och för Barncancerfonden. Jag är ledsen om jag inte varit tillräcklig i att förmedla detta.

Tack.

1 Lili:

skriven

Vad tråkigt att folk har en så negativt attityd, det är väl inget fel med att prata öppet om sitt barns cancerdiagnos? Det blir ju ett sätt att lätta sitt eget hjärta, samtidigt som man kan få stöd från andra- och vara till stöd för dem. Att få hjälp från utomstående är ju också bara jättefint, jag är verkligen glad för din skull att du får det, vad spelar det för roll för andra? Det verkar som att de är avundsjuka, men då kan de väl starta upp egna projekt tycker jag! Pinsamt också att man ser att det är samma person som kommenterat fast under flera olika namn, som att det inte skulle märkas..?

2 Linn:

skriven

Fick ont i magen, som om ni inte har det tufft nog! Människan lider uppenbarligen av nån slags empatibrist. Sorgligt och tragiskt

3 Moa:

skriven

Jag förstår att du blir ledsen! Ville bara säga att jag tycker det är fantastiskt av dig att dela med dig av er vardag i bloggen eftersom jag vet att det är ett enormt stöd för andra i liknande situation. Hoppas du inte känner dig avskräckt att fortsätta på grund av dessa elaka och totalt ogrundade kommentarer. Massa lycka till och skönt att allt verkar gå åt rätt håll med Louise!

4 agneta:

skriven

Tycker verkligen inte du ska behöva skriva en förklaring..😠kommer aldrig att förstå detta näthat!! Jag hoppas vi får fortsätta följa er☺

5 Charlotte :

skriven

Min kompis som hade ett dödsjukt barn under 5 år berättade att de knappt kunde umgås med mannens bror och svägerskan pga att de var avundsjuka över all uppmärksamhet som den sjuka familjen fick... Blir ledsen att ni som redan kämpar med så mycket ska behöva bli ledsna över en en avundsjuk persons handlingar. Följer och hejar på er! Och är självklart månadsdonator till cancerfonden. Fortsätt upplysa oss om er verklighet och har all förståelse att vackra kläder och barnsaker har stor betydelse i en grå och trist sjukhusvärld. Stor kram till er fina familj

6 Malin:

skriven

Åh! Jag blir så arg så arg när jag ser dessa kommentarer. Dels undrar jag varför de ens följer din blogg eller instagram om de nu sitter och blir irriterade?
Egentligen tycker jag inte ens att du ska behöva försvara dig, men självklart förstår jag också varför du ville skriva inlägget.

Jag känner bara såhär. Alla som erbjuder hjälp/pengar/donerar etc. Det är vuxna människor. Som kan göra bedömningar och ta egna val. Ska ni då inte få ta emot hjälp för att Louise har en "för fin" säng? Ehh?

Det är väl inte någon idé att försöka få dessa personer att ändra sig. Jag hoppas mest att de slutar läsa och för all del inte hör av sig igen. Skulle jag vara i er värld kan jag bara tänka mig att det skulle kännas som ett psykiskt fängelse då ni alltid måste oroa er och leva med denna fruktansvärda sjukdom. Att spä på detta med sånna här kommentarer..
Ska inte skriva mer nu. Men blir SÅ ARG bara..

Själv läser jag för att jag känner så för er. Och för att jag hoppas hoppas hoppas att Louise ska få bli frisk!

7 Malin:

skriven

❤️❤️

8 Anne-Lie Gustavsson:

skriven

Usch, jag blev så ledsen när jag läste ditt inlägg. Det är helt ofattbart att någon kan skriva elaka saker till er. Fruktansvärt tycker jag! Ni kämpar och kämpar och så ska nån kasta skit på er. Det är sorgligt alltihop!
Kram!
Anne-Lie

9 Helene:

skriven

Hemskt att det ska vara såhär! :/

10 Daniela:

skriven

Alltså näthat är hemskt, och ännu när det handlar om såna här saker <3

11 Pernilla :

skriven

Det är detta "underbara" jantesverige. Man får inte kliva utanför ramarna, absolut inte be om hjälp som inte rör det adekvata, i ert fall det tragiska med barncancer. Du har min och många andras support och förståelse för allt du och din familj gör. Ni gör det rätta! Finns resurser och möjligheter, ta dom för tusan! Annars blir man bara en bitter näthatare som inte kan låta andraha det bra för att de själva inte har det. Det är endast en projiceing av deras/h*ns dåliga självkänsla och avsaknad av avsaknad av empati.
Du är klok och gör helt rätt.
Styrkekramar till dig och din familj!!!

12 Mamma till två pojkar:

skriven

Finns människor till allt tyvärr, ta inte åt dig. Ni är fantastiska :)

13 Johanna:

skriven

❤️

14 Hanna Karlsson:

skriven

Jag tycker det är så sorgligt att du ska behöva skriva ett sånt här inlägg. Har ni inte haft nog tänker jag. Jag kan omöjligt förstå hur ni har det, skickar en kram.

15 Petra:

skriven

Alltså, jag slutar aldrig bli förvånad över människors hyfs! Varför kan inte folk sluta vara troll online?! Kram!

16 Sara Hansen:

skriven

Blir så lycklig av att läsa om Louises positiva utveckling. ❤️ Fortsätt kämpa!

17 Tina:

skriven

Har inte läst kommentarerna innan, men det går att polisanmäla detta då det är förtal. Ni använder ju inte Louise för att någon ska komma och tapetsera gratis! Hade någon erbjudit sig att göra det gratis, tacka och ta emot! :) Någon som inte har så mycket för sig uppenbarligen... Polisanmäl och titta sedan på dina fina barn och strunta i denna sorgliga människa. Många kramar!

18 MrsRos :

skriven

Jag förstår verkligen inte det här med näthat. Vem missunnar er lite hjälp i vardagen. Sorgligt!

Kram på er!

19 Sara:

skriven

Jag blir så fruktansvärt trött på att folk som antagligen inte haft det jobbigt tidigare ska komma med några pekpinnar för hur andra ska göra.
När jag blev cancersjuk så brakade vår ekonomi ihop totalt. Att folk inte förstår hur tufft det kan vara när man själv eller någon i ens familj är allvarligt sjuk utan istället måste klaga på en. SÅ FRUKTANSVÄRT RESPEKTLÖST! Men det är så klart endast fega anonyma personer som gör så.

20 Malin:

skriven

Man undrar ju med en gang hur det star till hos en manniska som blir sa pass provocerad av dig och din familj (och er situation) att den inte bara lamnar en onodig kommentar under ett namn, men flera. Ingen kan kopa sig till lycka och jag tror att 99.9% av oss som laser din blogg forstar att ni skulle valja att Louise blev frisk over bade tapeter och tvattmaskin om det var ett mojligt byte.

Forhoppningsvis forstar den har personen nu hur otroligt dumt det ar att ge sig pa en familj sahar. Klarar man inte av att lasa bloggar (i allmanhet) utan att bete sig illa ska man nog fundera pa att gora annat med sin tid helt enkelt. Kanske ga en kurs i medmansklighet och social kompetens.

21 Nora Bååth:

skriven

Förstår inte hur folk orkar..

22 Ida:

skriven

Du är helt underbar som orkar dela med dig av hur det är att leva med cancer. Vi uppskattar att du berättar, det lär oss. Det får oss att tänka. Tänka på vikten av forskning, samt att mycket måste förbättras inom vården. Keeping going strong!vi hejja på er ❤

23 rebeccaakaulitz.blogg.se:

skriven

Vad är det för fel på människor?? Usch..

24 Marielle Torgersson:

skriven

Det är så uppenbart att denna människa lider av fruktansvärd avundsjuka. Som om ert liv just nu skulle vara något som man vill uppleva. Ni skulle kunna få hundra gratistapetseringar och livet skulle ändå vara lika jobbigt för er ändå. Jag kan aldrig föreställa mig den smärta ni alla känner inombords och att ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan, samtidigt som människor försöker att trycka ned er via anonyma kommentarer. Blocka detta IP-nr och försök att skaka av dig detta, även om jag vet att det är lättare sagt än gjort. Många kramar till er!

25 Helen Fransson:

skriven

❤️

26 Robex Lundgren:

skriven

fint

27 Robex Lundgren:

skriven

fint

28 HEDAN:

skriven

Såna otroligt ignoranta kommentarer behövdes verkligen inte, du har verkligen all rätt att bli arg! Önskar er all lycka i framtiden, keep up the good work! <3

29 Anneli Gisselson:

skriven

Ja, om man kunde förstå hur vissa tänker, eller inte tänker, när de gör saker!

Men det är 1/100-tals läsare här inne så det lägger vi ingen energi på!

Du gör ett fantastiskt jobb med dina barn och med bloggen och all information som den medför och alla pengar som gått till Barncancerfonden m.m. Du är en FANTASTISK människa!! Det är ni hela familjen <3

Kram

30 Lina:

skriven

Tråkigt när folk ska ha en så dålig attityd! Undrar också vad de tänker när de skriver sånt till andra. Hoppas det går bra för er, fortsätt kämpa!

31 Sussie:

skriven

💕❤️💕

32 Fotograf Malin Stolt:

skriven

Slutar aldrig förvånas över folk, alltså... Pinsamt.
KRAM!

33 JUNITJEJ:

skriven

Så himla trist med sådana kommentarer!

34 Lovisa:

skriven

Jag blir så ledsen när jag läste hur någon kunnat kommentera så. Jag har följt eran resa sen dag 1 känns det som. Suttit och gråtit framför skärmen när jag läst dina inlägg om eran familj. Skrattat åt era tokiga stunder.
Men jag antar att det alltid finns "troll" här ute på nätet. Men vet du vad? Bry dig inte! Avundsjuka finns alltid runt omkring oss..

Tycker att alla familjer som ber om hjälp förtjänar att få den. Oavsett om hjälpen kostar gratis eller inte. Hade jag inte bott 52 mil ifrån er hade jag gärna hjälpt till!

Massor mer kramar till eran familj! <3 <3 <3

35 Madeleine:

skriven

Usch, hatar näthat.

Kika gärna in på min nya blogg
http://inredningochmode.blogg.se

36 Sofia:

skriven

Usch för näthat! Tycker det är bra att du tar upp det här på bloggen!

37 Queenceee:

skriven

Så tråkigt med folk som ska näthata. Förstår inte varför man skulle hålla på så och kommer antagligen aldrig förstå det heller.. Varför inte lägga sin tid på nåt vettigt ist eller sprida positiv energi.

Får hoppas att personen bakom kommentarerna tänker om efter ditt inlägg, kram!

38 Anna:

skriven

Så ledsen jag blir att du behöver ta skit ifrån helt hjärtlösa människor. Jag har svårt att förstå. Heja er och heja söta Louise. Fortsätt be om hjälp, fortsätt klä din flicka i dessa underbart fina kläder, ge henne allt hon förtjänar och mer därtilt <3

39 ida c :

skriven

Asså folk är så konstiga! När vår dotter föddes i v29 var det mkt dramatiskt. Flera vänner blev avundsjuka på oss på något märkligt vis! gliringar kom... Jag vågade inte sminka mig när vi bodde på neo för att folk skulle tro att jag inte var orolig för dottern. Så märkligt men folk ville ju liksom att man ska må skit hela tiden för annars fattar de inte allvaret i situationen. Kan tänka mig att det är nå sånt som folk stör sig på hos er. "om ni bryr er om tapeter och har fina saker så är det inte så allvarligt längre" Folk som finner sig avundsjuk på uppmärksamhet och hjälpen ni får, saknar empati för smärtan ni går igenom. Den ser dom inte ens. Jag måste säga att skuldbelägga en familj med barncancer är så smaklöst det kan bli!

40 Viktoria:

skriven

Vad jag får ont i hjärtat av att läsa om hur folk kan vara så okänsliga och inte kan känna någon empati med er och det liv som ni lever. Det finns nog ingen i hela världen som vill uppleva och gå igenom det som ni går igenom och att då känna missunnsamhet för den hjälp ni får, det kan jag inte förstå. Det är klart att ni ska få det ni behöver! Styrkekramar till er!

41 Joakim Ramqvist Hallin:

skriven

Var stark, bry dig inte om sådana individer, det är de själva som lider (dock oftast inte kommit till insikt ännu). Välj kärlekens väg och följ ditt inre ty den "segrar" alltid. KRAM,..

Svar: Tack snälla för dina ord. Du har nog alldeles rätt.
prinsessanlouise.blogg.se

Kommentera här: