Hej!

 
 
Jag vet inte hur många inlägg jag har börjat att skriva på de senaste dagarna, men alltid blivit avbruten av någon liten näsa som skall snytas, tvättmaskin som plingar färdig, blöja som ska bytas, LEGO-grej som inte funkar som den ska, och ja ni förstår säkert. Det är härligt vardagliga saker och prioriteten ligger såklart där.
 
I söndags sändes inslaget i SVT med Louise och mig där jag berättar lite kort om hur vi upplever vården idag och hur det har varit det här året som gått sedan vi senast var med i nyheterna (LÄNK till förrra årets inslag).
 
Som jag skrivit förut så är det fortfarande väldigt upp och ner. Mycket har såklart varit väldigt bra. Personalen som jobbar på Q84 är verkligen helt enastående, något annat finns inte att säga. Men faktum kvarstår att Louise var vårdats mer på andra avdelningar än på Q84 det senaste året och då spelar det ingen roll att Q84-personalen är kompetenta och att det satsas där. Vi har sedan i somras träffat MINST 10 olika läkare bara på Q84. Lite drygt hälften av dessa vet jag namnet på, resten har vi bara träffat någon enstaka gång. Det har hänt åtskilliga gånger att vi har fått en ordination av en läkare ena stunden, för att nästa stund få helt andra instruktioner av en helt annan läkare. Ett litet exempel från så sent som i januari.
 
Majkens mamma Lisa (som vi inte träffat så mycket på sistone men som vi fått följa bl.a. genom bloggen om Majken) berättar om precis lika upplevelser. Det här bristen på kontinuitet skapar (som jag tjatat så ofta om förut) en enorm oro och otrygghet för de sjuka barnen och inte minst oss föräldrar. Men det är inte bara oro, utan den här röran leder till misstag inom vården. För egen del känner jag nu att jag har hyfsad koll, jag lämnar inget åt slumpen längre och vet på ett ungefär vad Louise ska ha och vad som skall göras även om jag allra helst bara skulle vilja vara hennes mamma och inte hennes sjuksköterska, hobbyonkolog eller administratör.
 
Tack Karin Moberger för det fina reportaget. Jag blev både förvånad och glad när du ringde och ville göra en uppföljning, och även om jag tvekade först så känns det som att det blev helt rätt det här. ♥
1 Malin:

skriven

❤️❤️✊🏼

Kommentera här: