Väntan



Ingen feber idag heller men en himla jobbig hosta istället. Louise är så gnällig att jag snart sliter mitt hår. Ena stunden rätt glad och vill leka och helst vända upp och ner på hela huset men blir fort trött, arg och ledsen. Hon vill så mycket men orkar inte, bryter ihop för minsta lilla och är bara så olik sig själv. 
 
Nu är planen att Louise ska sövas i början av nästnästa vecka. Egentligen vill narkosläkaren vänta ännu längre, men onkologen vill inte vänta med behandlingen mer än absolut nödvändigt. 
 
Så vi väntar och väntar. Känner mig frustrerad över situationen just nu men är samtidigt bara så obeskrivligt tacksam över att vi inte befinner oss i samma läge som för ett år sedan...
1 Veronica Wallgren:

skriven

Krya på er!

2 Jessica :

skriven

Ja usch el ännu värre..som dinas bok:*(

3 Hanna Karlsson:

skriven

Det är svårt att föreställa sig hur det är att vänta på det där sättet. Fy vilken mardröm. Kram

4 Katarina S :

skriven

Hoppas att Louise mår bättre med hostan snart! 💗
Varma hälsningar Katarina

5 Sussie:

skriven

Titta framåt, det är ditåt ni ska❣
Svårt men nödvändigt tror jag.
Kram Sussie

Kommentera här: