Upp och ner, ner och upp!


Idag hittade jag och Louise årets första vitsippa! Jag hänger inte riktigt med i svängarna, men nu är det verkligen vår.
 
Louise mår bra idag. Efter Alvedon sov hon hela tre timmar igår på eftermiddagen. När hon väl vaknat fick hon åka med på en liten promenad med vagnen för att få komma ut och göra något annat än bara ligga i soffan. Under kvällen var hon stel och helt sned (hemskt, men det såg faktiskt så roligt ut att vi fnissade allihop). Hon var i alla fall uppe och gick en stund och det kändes som att vila och smärtstillande gjorde susen. 

Till slut, framåt kvällen, ringde en läkare från Q84, som inte heller trodde att det var något onkologiskt och tyckte att vi kunde stanna hemma så länge Louise inte blev sämre, dvs fick mer akut ont. Hade det varit dagarna efter lumbalpunktion så hade vi troligtvis behövt komma in direkt för kontroll, men nu rör det sig med största sannolikhet "bara" om nackspärr eller sträckning tack och lov.
 
Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker Louise känns mer skör nu än under den mer intensiva behandlingsfasen. Hon är mer stel, klumpigare och svagare. Nacksmärtan är bara ett av många exempel... Det gör ont i mig att se hur mycket hon vill och försöker men inte orkar eller kan hänga med. Hon vill INTE åka vagn, men sätter jag ner henne på marken går hon max 20 meter innan hon stannar och gnäller. Föreslår jag vagnen igen blir hon arg och ledsen och jag riktigt ser hur frustrationen kokar över de där dumma benen som gör ont när hon så gärna VILL gå själv. Jag själv blir så frustrerad för jag vill ju så gärna hjälpa henne, och nu känns det som att vi går och väntar och väntar på att det ska bli bättre när det i själva verket långsamt bara blir allt sämre. Hoppas INNERLIGT att vi snart kan få hjälp hos fysioterapeuten.
 
Stel som en gammal tant men vill så gärna gå och göra allt själv.

Plocka, plocka varenda liten blomma vi hittar ute i naturen och i trädgården... ♥
 
1 /Erica :

skriven

Åh vad ja hoppas lilla tjejen blir frisk snart! Följt din blogg ett tag nu och man blir så ledsen att denna sjukdom ska finnas🙁 en sak om den skulle komma när man är runt 90 år men när man är så liten,det är inte rättvist nånstans.

All lycka till er💜

Svar: Tack snälla! ❤️
prinsessanlouise.blogg.se

2 Emma:

skriven

Åh, vitsippor är det bästa! :)

Svar: Ja visst är de! :-)
prinsessanlouise.blogg.se

3 Rebecca:

skriven

❤️❤️❤️❤️❤️

4 Malin (svim):

skriven

Hon är ju så söt :)

Svar: Tack. 😊
prinsessanlouise.blogg.se

Kommentera här: