Trött ända in i själen

Jag har så svårt att få ner i text alla tankar som snurrar i huvudet. Jag har börjat på det ena inlägget efter det andra men raderar dem lika snabbt. Jag kommer ständigt på mig själv att gå runt med tunga tankar och funderingar och blir så ARG på mig själv att jag trots allt som hänt inte tycks ha lärt mig att ta vara på tiden här och nu bättre än vad jag gör. 

Jag vill så gärna bara slappna av, njuta av att vi har så många fina dagar tillsammans jag och Louise. Men jag går runt med tunnelseende, kramp i käkarna och blicken fäst långt fram i... jag vet inte vad. Antar att snart två år av cancer-terror med ständig oro, fullt fokus på mediciner, biverkningar, läkarbesök, rehabilitering, provtagning, akutbesök, sjukhus-strul, flippade blodvärden och så denna obeskrivliga stress över hela situationen faktiskt börjar ta ut sin rätt. 

Jag är trött helt enkelt. Behöver semester, men hur tar man semester från det här? Det går ju inte. 

Louise. Liten, tapper, glad och finurlig. Hon är här och nu. Funderar inte över det som varit, allt hon missat och allt hon gått igenom. Hon oroar sig inte för framtiden. Hon bara är, och jag önskar ibland att jag var lite mer som hon. 

Min fantastiska lilla dotter.
1 Tess:

skriven

Åh gud så söt hon är, jag smälter! =)

Svar: 😊
prinsessanlouise.blogg.se

2 Stephania:

skriven

3 Malin:

skriven

❤️

4 Marika:

skriven

<3

5 Anneli Gisselson:

skriven

Alltså, prinsessan 😍💞💞💞 Det är så härligt att se henne ute och i farten!

Förstår din trötthet och längtan efter semester, en paus! Det är en enorm stress ni har burit på!

Mitt enda råd är mikropauser! Lägg dig tio minuter och bara andas, fokusera på att andas in med magen och sedan ut igen! Och LE, stå framför spegeln och LE mot dig själv. Det är skit jobbigt och känns så dumt men det gör underverk för stressen i kroppen!

Stora kramar! 💞

6 Christina :

skriven

Hej! Följer er och lilla Louises kamp och tycker ni är ena fantastiska kämpar! Tänker bara...har DU (ni) som föräldrar fått något stöd och hjälp? Tex samtalsterapi... Kan ibland behövas. Hälsningar Christina (hade bröstcancer när mina barn var ett resp fyra år.)

Svar: Vi blev erbjudna kuratorsamtal först tre månader efter Louises behandlingsstart. Därefter har vi blivit hänvisade att gå via vårdcentralen eller via företagshälsan för att få stöd.
prinsessanlouise.blogg.se

7 Caroline:

skriven

KRAM!!❤️❤️

8 Sarah:

skriven

Fina du! Och sötaste Louise. Kram!

9 Sussie:

skriven

Ta hand om dig!!!
Du måste vårda dig själv för att orka allt.
Prova yoga eller mindfulness för att träna på att accepterar tankarna men inte gräva ner dig i dem!!!
💕❤️💕
Styrkekram/ Sussie

10 Emelie:

skriven

Men ja! Visst avundas man barns att vara här och nu. Såg att du ridit mycket, alltid älskat att stallet ofta varit en ställe att hämta energi och vara i nuet i. Kramar till er!

Svar: Det finns inget jag saknar så mycket som hästarna! Men just nu... det finns ingen tid över hur gärna jag än vill. Jag har haft egen häst sedan jag var 13 år och ända tills Louises storebror föddes 2009. Försöker tänka att var sak har sin tid, men SOM jag saknar dem!
prinsessanlouise.blogg.se

11 Polly:

skriven

Vad söt. Håller med dig, önskar att jag också kunde vara så ibland. Leva här och nu

12 Rebecca:

skriven

Finaste lilltjejen!!! ❤❤❤❤

13 Rebecca:

skriven

Skrev en kommentar nyss men måste bara säga till dig hur otroligt stark du är!! Du behöver inte bli frustrerad över att du tänker så som du gör, helt normalt och jag skulle nog ha gjort exakt likadant. Mänskligt skulle jag tro!

Starka fina människa vad jag beundrar dig!! ❤❤

Svar: Åh tack snälla du för dessa ord. ♥
prinsessanlouise.blogg.se

14 Lotta:

skriven

💖

Kommentera här: