Hon är fantastisk



Det blev en kort dag på Q84 igår, men nog så ansträngande. Vi tacklar det, en timme i taget. 
 
Louise fick en sista dos kortison igår morse (kortison pausad denna vecka), och redan under eftermiddagen började hon bli lite mer som sig själv igen. Väldigt skönt att den typen av biverkningar går ur fort även om det tyvärr är långt fler sena biverkningar. Hon har gått upp 8 hg på en vecka och magen är stor och spänd (biverkning av Vincristin). Till och med så illa att hon fått ett sår av byxknappen som klämt mot den uppsvällda magen. Min stackars lilla älskling... inget säger hon heller, bara tuffar på som den tappra unge hon är. Hon har börjat bli rund och svullen i ansiktet också upptäckte vi nu på morgonen. Inte jättemycket, men litegrann.
 
Världens mest tappra flicka. Det är hon.
 
Såg ni Barncancergalan på 5:an igår? Jag gjorde det inte. Jag fixade det bara inte. Varenda minut, dag som natt i över ett år har vi levt mitt i barncancern och just nu fixar vi inte mer. En dag kommer då jag ska satsa helhjärtat för Barncancerfonden, men just nu måste jag försöka få oss att överleva Louise egen cancer. 

Nu kör vi!



Omgång 2 med Vincristin på sjukhuset. Paus en vecka med Dexametason. Läkarbesök.
 
Louise är extremt, jag menar EXTREMT, kortison-konstig. Anar även en viss svullnad i ansiktet. 
 
Louise hittade ett par öronmuffar i lådan med stickpresenter. Jag försökte med en leksaksbil, men hon skulle ha muffarna. Unge!

Världens tuffaste tjej


Lite höstnytt till vår lilla tjej som helt plötsligt vuxit ur en hel massa kläder. Från att ha mätt ca 80 cm i ett helt år har hon helt plötsligt vuxit flera centimeter. Så roligt! 

Full fart har det varit idag. Nästan hela tiden i alla fall. Louise är uppe och gör sånt som hon brukar när hon går på kortison, dvs leker lite stillsamt vid sidan av, småäter chips och dricker te, sitter en stund i soffan och ser på TV, och leker lite till. 
 
Idag har det varit "skolans dag" på Willes skola med massor att göra för stora och små. Att Wille skulle gå har vi haft klart från start, men för Louise var det mer osäkert. Eftersom det var utomhus så var vi inte direkt oroliga för infektionsrisken, frågan var om hon skulle orka. Men i morse var hon pigg och nöjd så hon fick följa med. Och vad hon är tapper! Hon går och går och går, och när hon inte orkar vill hon upp i vagnen för att vila en stund, ligger och kikar med halvslutna ögon och så vips, uppe och springer igen. Lite läskigt att hon är så himla annorlunda och konstig, men samtidigt är hon så charmig och go. Hon är ju fortfarande Louise, om än en väldigt märklig Louise.
 
Men det som verkligen gjorde den här dagen var ponnyridningen på skolgården. Till min stora glädje måste jag erkänna. För trots att hon är så påverkad av medicin och mår dåligt så lyste hon upp som en sol när hon fick se ponnysarna. 
 



Så visst fick det bli en kort tur på söta lilla Juventus. Ser hon nöjd ut eller? ;-)