Igår, idag, imorgon.



Louise är förhållandevis pigg trots allt hon får kämpa med nu. Hon är svullen i ansiktet, om magen och benen. Äter och dricker konstant och har trots blöjbyten mitt i natten kissat igenom tre nätter i rad. Hon har ökat nära TVÅ kilo i vikt på tre veckor, så det är ju inte så konstigt att hon är stel och svullen.
 
Det blev en lång dag på Q84 igår och vi var inte hemma förrän efter 21. Idag känns som om jag skulle ha druckit alldeles för mycket alkohol igår, huvudet känns snurrigt, tungt och trött, snudd på illamående, och jag skulle helst legat nerbäddad och sovit bort hela dagen. Det går ju såklart inte och det är bara att bita ihop. Det är inte första gången jag mår dåligt efter en dag på sjukhus. Hade det varit för några månader sedan skulle jag trott att jag blivit sjuk, men nu vet jag att jag förmodligen bara är helt slut efter igår.
 
Louise. Hon är verkligen fantastisk. Hon är så ledsen och vill verkligen inte bli fasthållen, sätta nål och att de fixar med slangar och mediciner. Hon gråter och snyftar "sluuuta mamma, sluuuta", men ligger ändå helt still och låter personalen göra det dem ska. När allt är klart så är allt glömt och hon kan till och med bjuda på att busa med personalen på avdelningen.
 
Det första vi gjorde efter att droppet kopplats på igår var att leta i filmskåpet efter något att titta på. Lyckan var fullständig när vi hittade en helt ny dvd med "doktor McStuffins" och några andra favoriter. Sedan bäddade vi ner oss i sjukhussängen och tittade på film tillsammans medans cellgifterna tickade in. Vi har det väldigt mysigt tillsammans, allt annat är bara helt sjukt konstigt.
 
I morgon kommer SABH (hemsjukvården) och ger Louise första injektionen (av totalt åtta) med Cytarabine. Louise är antagligen (?) först i landet med att få den här typen av cellgifter hemma. Jag tror att det kommer att gå bra. Allt som innebär att vi slipper sjukhuset måste vara bra.
 
 
Nu trappar vi äntligen ut kortisondosen. Hon har fått hög dos kortison i tre veckor och det ska bli så obeskrivligt skönt att slippa hantera biverkningar och allt pyssel med doseringen. Fem dagar kvar, sedan är vi förhoppningsvis färdiga med det. Louise ÄR svullen, men inte riktigt lika svullen som hon var efter tre veckor förra omgången (bilder från november förra året).
 
Det blev ett smått snurrigt inlägg det här. Är bara så trött.
1 Anneli Gisselson:

skriven

Lilla skruttan 💕 Som ni kämpar! Förstår att du blir helt slutkörd efter en sådan dag, overklig dag! Det är så hemskt vad ni måste låta era små hjärtan genomlida även om det är med vetskap om att det ska göra dem bättre!

Är det något särskilt ni skulle vilja ha hem? Dvd:er, böcker?? Något som Wille skulle önska?

Kram ❤️❤️❤️

Svar: Åh tack snälla rara du! Jag tror vi har så att vi klarar oss för stunden. Wille går i skolan och jag och Louise varvar Barnkanalen med gamla filmer vi inte sett på länge. Kram!
prinsessanlouise.blogg.se

Kommentera här: