Vägen tillbaka till vardagen
Efter att ha levt i någon form av undantagstillstånd i en bra bit över ett år, så är känslan av att inte behöva hålla reda på jättemånga mediciner, att kunna kila iväg till mataffären och köpa en liter mjölk tillsammans med Louise, att inte behöva vara livrädd för minsta infektionstecken eller att kunna planera längre än bara några få timmar framåt, det är en sådan frihet. Kan ni förstå känslan? Fast det är början på november så känns det lite som första dagen på semestern.
Nu är det inte helt så enkelt ändå. Det är fortfarande mediciner, provtagning varje vecka och en hel del sjukhus och läkarbesök. Men det är SÅ mycket lugnare och en väldig kontrast mot det som varit.
Är det vår tur att få lite vardag nu? På riktigt?
skriven
Såklart det är er tur! Efter regn kommer solsken! Fasen så skönt för er. Förstår det är en känsla man knappt tillåter sig ha men nu är ni där 💪🏼💪🏼💪🏼💪🏼