Kortslutning

Fy sjutton vilka dagar. Den här omgången Vincristin och Dexametason liknar den förra, med några bra dagar och sedan några helt överjävliga. Enda skillnaden är att den här omgången har jag varit själv med två barn. Pappa J är iväg för att reda ut allt kring sitt flygplan som fortfarande står kvar i Litauen efter den olycka jag skrev om tidigare. Han skulle inte varit borta så länge, åkte i onsdags och skulle varit hemma i fredags men det ena har lett till det andra och han är alltså inte hemma än (söndag).

Jag är så trött. 

Louise har varit ömsom arg, ledsen, förtvivlad, orolig och hysteriskt gnällig, och så plötsligt ok och ganska glad några minuter. Det är en riktig jäkla berg-och-dalbana och jag tror ingen som inte upplevt det verkligen kan förstå hur påfrestande det är. Jag har maxat klonidin nattetid för att jag och Wille skulle få sova, men hon vrider, vänder och skriker i alla fall. 


Några fina stunder har vi ändå haft. Barnens lillkusin fyllde 2 år i torsdags och vi fick besök en stund av min svägerska med man och deras nyblivna 2-åring. Vi har ätit tårta och sjungit och barnen har lekt. Jätteskönt med lite sällskap ett litet tag mitt i all röra.








Nu ska jag bara överleva mentalt tills att J kommer hem. Ingen aning när det blir, men förhoppningsvis blir det lite lättare nu när Louise är färdig med kortisonet för den här gången.
1 Emelie:

skriven

Fyfan jag känner mig knäck bara av att läsa, tycker så jäkla synd om er, hela familjen! 😥 det finns ingenting i världen som du inte klarar, du är så stark kvinna! 🌟 fina lilla Louise 💗

2 Rs:

skriven

Kortisonet är ett helvete. Fy fan. Både sömn och humör påverkas. Och så vincristin på det. Jag har gråtit många tårar och undrat hur jävla jävligt det kan vara just under dessa perioder. Men det blir bättre ganska fort när omgången är över upplevde jag. Det blir bättre. Kram till er och hoppas pappa är hemma snart!

Svar: Ja ursh! Det känns verkligen hopplöst. Men precis som du säger så brukar det gå över relativt snart. Just nu känns det som att jag skulle behöva sova en vecka i sträck för att hämta igen de här dagarna.
prinsessanlouise.blogg.se

3 Sarah:

skriven

😔 vad jobbigt och tungt och tufft!! Önskar att vi kunde göra mer för er. Du måste verkligen säga till om du saknar saker hemma när det blir såhär, eller vad som helst annat. Hoppas John kommer hem snart, måste vara så ofattbart jobbigt att ta hand om allt själv. Tänker på er o hoppas det blir bättre nu. Att det värsta är över för den här gången 💞😘

4 Anneli:

skriven

Fantastiska du som kämpar så 💕 Hoppas det lättar upp lite snart och att du får sova lite bättre!! Säg till om du behöver något! (På allvar, vi fixar!)
Så fint du gjort till kalaset, fina kusinerna med matchande armband 😉💕

Varma kramar på morsdag 💞

5 Jessica:

skriven

Förundras än en gång över vilken styrka du har, fantastiska du! Du ska vara stolt över dig själv och dina fina barn <3

6 Amanda:

skriven

Styrkekramar till dig! :)

7 Elena:

skriven

Ta nu hjälp av alla fina människor som erbjuder er hjälp. De kan handla för er, laga lite mat, tvätta, klippa gräs, städa mm. Hade jag inte bott på andra sidan Sverige hade jag inte tvekat att hjälpa till fast jag inte känner er. Er familj o ert öde med er lilla Louise har berört mig nåt så otroligt mycket.
Hoppas ni får sköna dagar framöver o att pappa J snart kommer hem.
Kramar

8 Sara:

skriven

Jag har bara läst din blogg sedan några veckor tillbaka, och inte tidigare kommenterat. Det skär i hjärtat att läsa om vad ni går igenom. Jag önskar att det gick att hjälpa till att bära sorg och smärta. Ni ska veta att vi är många som tänker på er och hejjar på Louise, vilken kämpe!!
Hoppas att det blir lättare för er snart!!

9 Anette:

skriven

Hej!
Hittade hit till er blogg. Finns inga ord i världen som beskriver vad jag känner med er. Har själv haft en son med leukemi. Fruktansvärda sjukdom. Jag blir så ledsen då jag läser om hur sjukvården är där ni inte får riktiga svar och hela tiden känner att det inte stämmer. Själv hör vi till Uppsala och vi tycker att den sjukvården var helt suverän. Oavsett när vi ringde på dygnet fanns alltid läkare på plats som besvarade våra frågor. En trygghet som bör vara en rättighet i en sån svår situation ni går igenom.
Stor kram till er i familjen❤️

Svar: Tack för dina ord. Vi har varit på AKS vid ett tillfälle och det var så oerhört mycket bättre än ALB. De tog emot oss med öppna armar och Louise fick den allra bästa vård. Precis som det borde vara...
Stor kram.
prinsessanlouise.blogg.se

10 Hanna:

skriven

Fy vad jobbigt. Hoppas att J kommer hem snart så du inte behöver bära allt själv.

11 Fanny:

skriven

Stor styrkekram till er alla! <3 <3

12 Sara Hansen :

skriven

Skickar styrkekramar!

13 Caroline:

skriven

Önskar att det fanns något sätt att bära era bördor så ni fick en paus. Har djäl barn o orkar inte ens föreställa mig livet med dem i en situation som er. Förlorade min mamma alldeldes för tidigt, i cancer, och det var jobbigt nog! Hoppas att familjen nu är samlad och att L mår bättre. Kram

Kommentera här: