Lördag



Det där med att leva som vanligt... Vi försöker, men det är banne mig inte lätt. Louise värden är en aning bättre, de neutrofila ligger på 0,6, HB kring 90 och trombocyterna hade stuckit iväg till imponerande 180. Värdena gör att vi kan slappna av lite, vi behöver inte vara på helspänn och analysera minsta tecken på att något skulle vara fel. Med bättre värden är det ingen katastrof om hon skulle slå sig lite, risken att hon skulle "smitta" sig själv med kroppsegna bakterier minskar och hon blir ju såklart lite piggare allt eftersom blodvärdena stiger. 

Idag bestämde vi oss för att hitta på något. Vi är ju rätt begränsade till att hålla oss undan folk så inomhusaktiviteter (annat än hemma då) går bort. Inte så kallt ute men blåsigt så ute ville vi inte heller vara. Det fick bli skridskoåkning. Wille och J åkte, jag och Louise smög upp på den folktomma läktaren en stund och kikade. Inte det roligaste kanske, men skönt att göra något litet tillsammans och skingra tankarna.

Louise sov sedan i vagnen en stund och jag fick tid att börja packa väskan inför inläggningen. Vips tillbaka till verkligheten igen...

Tack alla ni som skriver och hejar på oss. Ingen överdrift att säga att vi behöver det. Så mycket. 

God natt.
1 Cissi:

skriven

Hej!
Vilken tuff resa ni har. Jag läste artikeln i lokaltidningen och hittade hit. Min dotter hade ALL som tvååring och känner igen så mycket av det du skriver. Mycket som jag förträngt. Min dotter var färdigbehandlad 2012.
Vi hade också problem med maten. Åt i princip inget förutom riven ost och drack lite mjölk. Kräktes ut så mycket sondmat. Vår räddning blev en matpump som kopplades på sonden. Då kunde man sätta den på långsam takt och sedan succesivt öka. Så fort vi gav för mycket på en gång eller per dag så åkte det ut igen.
Jag bloggade tidigare på charmtrolletemilia.blogspot.se men det var länge sedan jag skrev något.
Många kramar till er alla i detta. ❤️
Cissi

Svar: Men oj, vilket sammanträffande! Jag sträckläste din blogg precis när Louise blivit sjuk. Emilias resa fick mig att bestämma mig för att Louise också skulle fixa detta, eller rättare sagt så fick det mig att ta mig i kragen, sluta gråta och våga tro att det faktiskt gick att överleva det här. :-)

Jag hade ingen aning om att ni också har anknytning till öarna. Bor ni här ute?

Stor kram och varma hälsningar till er från oss!
prinsessanlouise.blogg.se

2 Johanna:

skriven

All världens lycka till imorgon, tänker på er å eran söta lilla tjej. Massa massa styrke kramar till er<3

Svar: Tack snälla! ❤️
prinsessanlouise.blogg.se

3 Ida:

skriven

Skönt,ni klarar det!💕

4 Berit:

skriven

Du underbara människa kvinna och mamma.....Jag känner inte Dej men hittade Dej genom en gemensam bekant Klara Melander ni fick barn ungefär samtidigt..
Följer Din blogg varje dag...
Kan aldrig föreställa mej den smärta "helvete" ni går igenom...kan bara ana...Hur orkar man när ens barn är drabbat....jo därför Du är mamma... Har själv inte varit förskonad av sjukdom hos anhöriga och mej själv men inte att jämföra med Dej och Din familjs situation
Du har min fulla beundran hur Du tacklar vardagen ...Önskar Dej allt gott.....sänder emellanåt en bön för Dej och de Dina

Kram BErit

Svar: Tack för din otroligt fina kommentar. Varma kramar från oss!
prinsessanlouise.blogg.se

5 Karin:

skriven

Kan tänka mig att de där små andningshålen är viktiga för er alla.
Tänker på er och håller tummarna för att inläggningen går bra.
<3

Svar: Tack snälla. Ja, helt plötsligt blir de enkla vardagshändelserna så oerhört värdefulla. Saker som vi tidigare tagit för givet blev med ens värda hur mycket som helst.
prinsessanlouise.blogg.se

6 AnsoAnna:

skriven

Skönt för er att värdena är lite bättre nu inför inläggning och behandling.
Läser alla dina inlägg men vet inte alltid vad jag ska skriva.

Vi kommer att spendera en hel del tid på ALB from 14e. Nathalie ska steloperera ryggen pga skolios.
Vem vet, vi kanske ses i korridorerna.

Kram på er och lycka till!

Svar: Åh men lilla! Minns att det var viss problematik med ryggen, men hade ingen aning om att det var så mycket! Håller verkligen tummarna att allt går på bästa sätt!
Stor, stor kram!
prinsessanlouise.blogg.se

7 Cissi:

skriven

Hej,
Jo vi bort på Ekerö.
Vill önska er lycka till på högdoskuren. Vi körde halva passet var. Efter två dagar böt vi. Men vi hade också en bebis så en var hemma och tog hand om den. Ibland behöver man lite lugn också och egentid. Man måste ju också se till föräldrars bästa så man orkar. Själv slutade jag amma den lilla för jag orkade helt enkelt inte med. Hon fick nästan 9m ammning i alla fall. Men orkar man inte som förälder så mår ju inte ens egna barn heller så ha inte dåligt samvete utan ta hand om dig så kommer även Louise må bra i slutändan. Men visst är det svårt.

Många kramar till er ❤️

Svar: Nej men visst är det så. Är bara så dålig på att komma ihåg att ladda mina egna batterier. Så fort jag får en stund över eller Louise för ovanlighetes skull sover lugnt så är det så mycket som ska hinnas med, förbereda mediciner, tvätta, städa osv. Storebror behöver ju också sin mamma, men det händer tyvärr allt för ofta att han kommer i andra och tredje hand...Louise har varit med sin pappa på sjukhuset alla dagar denna gång, så jag har fått en enastående chans att sova ikapp och fixa här hemma. Trodde det skulle kännas fruktansvärt att vara ifrån Louise så många dagar, men det har gått väldigt bra både för henne och för mig. :-)
prinsessanlouise.blogg.se

Kommentera här: