Min vackra, starka flicka


En stolt och modig Louise som precis valt en bok som stickpresent efter att sjuksköterskan satt portnålen.

Lite högläsning utanför expeditionen och sedan ett oräkneligt antal löprundor i korridoren. Allt på fastande mage. Ingen mat eller dryck på nära 10 timmar och ändå så pigg. Fantastiska barn. 


Kort om personal pga julhelg och därav kunde ingen sövning göras på Q84 och Louise fick lov att åka ner till operation istället. Väntetiden blev lång, inte förrän 11 fick hon komma ner och hon hade då varit vaken sedan 07 och fastande sedan 21 igår. 

På uppvaket. Den där mössan är inte obligatorisk på något vis, men hon insisterade bestämt att hon behövde ha den på när hon rullade in på operation och sedan fick den vara kvar. 


Nyvaken på BUVA och måttligt road över att behöva ligga still och uppkopplad. 

"Har du ont Louise?" frågade jag när hon vaknat. "Ja, ooo ajaj i min foooten!" gnällde Louise och höll upp sin lilla fot och pekade på det ytterst minimala skavsåret hon fått av lackskorna på julafton. Sen tjatade hon så mycket om det där såret att sköterskorna på BUVA fick gå och hämta ett plåster. "Nu myyycket bättje!" utbrast hon när plåstret var på plats, och därefter "Nu ja ha klitejmäjke tack!".


Uppe på Q84 igen och äntligen lite välbehövlig fika. Plåster på foten och två Bamseklistermärken senare. Nöjd tjej. 

Jag trodde att hon skulle vara trött när vi kom hem. När jag bar in henne från bilen skrek och grät hon och jag trodde nog att alla proppar gått... tills jag insåg att hon INTE ville gå in och vila utan såklart UT och leka i snön istället. Det makalösa barnet borde fått heta Kajsa Kavat istället för Louise.

-----------

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Det går inte att på ett bra sätt beskriva hur det är att uppleva barncancer så här nära inpå. Det är inte bara Louise. De är så många. Små och stora barn med kala huvuden, snyftande föräldrar i korridorerna, påklistrad "glädje" bland alla dem som försöker hålla humören uppe och låtsas som att allt är helt normalt och jättevanligt. Jag mår så illa av att vara på Q84. Jag blir så obeskrivligt illa berörd att jag vill kräkas, samtidigt måste jag bita ihop för Louise och... låtsas som att allt är helt normalt och jättevanligt. Fast allt är helt flippat. 

Det är mellandagar och det känns som att vi knappt har hunnit resa oss från julbordet än. Jag har vetat sedan länge att Louise skulle in idag, sövas och göra en lumbalpunktion och få en liten dos Metotrexate. Ändå, kraschade vi rakt in i det här och hela den här dagen känns som ett enda långt övergrepp på vår trygghet, vårt privatliv, Louise barndom, mitt föräldraskap. Allt. 

Jag hatar cancer och allt som hör till. Av hela mitt hjärta, jag hatar cancer.
1 Anneli Gisselson:

skriven

Luften går ur! Blir så glad att läsa hur stark er sessa är mitt i allt, jisses! Och inte minst hur stark du är som mamma! Det går inte att förstå som utomstående allt ni går igenom, vad ni får se och möta och samtidigt leva med, men dina ord träffar rakt i magen! ❤️❤️❤️❤️

Hoppas behandlingen gått bra och att Louise får må så bra det bara går!!

Varma kramar!

2 Birgitta :

skriven

Fina du 💜 det smärtar mig att läsa er historia. Jag har precis hittat din blogg och läser med sorg allting ni tvingas gå igenom! Fy fasen vad STARKA ni är!!! Fortsätt kämpa och krama din lilla hjälte från mig 💜

3 Rebecca:

skriven

Lilla hjärtat vad fantastisk hon är!! 👑💖

4 Sarah:

skriven

Anneli sa det då bra! Tänker på er. Och hatar cancer! Många kramar💞 Louise är ju helt otrolig, o ni oxå!

5 Linn:

skriven

Ni är helt otroliga, vilken fin liten tjej och som hon kämpar. Man blir alltid så berörd när man kikar in på din blogg. Önskar så att ni snart ska få en lugn och fin vardag.

6 Fotograf Malin Stolt:

skriven

Hihi tänkte att jag skulle kommentera något med Kajsa Kavat när jag läste om op-mössan och skavsåret, och sedan såg jag att du skrivit det själv... lilla skrutten då!!

Och ja... kan inte helt förstå, men ana, att ni hatar cancer. Fruktansvärda sjukdom... orättvisa liv.

7 Evelina:

skriven

Fantastiska, starka, otroliga lilla Lousie! Man blir lika glad varje gång man läser om hennes positiva inställning. Älskade unge! ♥

8 AnsoAnna:

skriven

Fantastiska duktiga härliga Louise!
Allt hon genomgår och ändå så glad o pigg.
Det är underbar att se hur hon liksom bara krigar vidare.
Kram

9 jenny:

skriven

Underbara unge.
Så som du nämner om 84an så känner jag i lund. Inget illa om vården i sig men känslan då man är där, nya barn, nya föräldrar. Förtvivlan,ledsamhet och kusligt.
Det gör mig dålig psykiskt.

Hoppas ni får vara pigga nu. Kram

10 GC:

skriven

Så duktig hon är era lilla Louise.

11 Sussie:

skriven

Kram till kämpen Louise!

12 Birgitta :

skriven

Fina du 💜 det smärtar mig att läsa er historia. Jag har precis hittat din blogg och läser med sorg allting ni tvingas gå igenom! Fy fasen vad STARKA ni är!!! Fortsätt kämpa och krama din lilla hjälte från mig 💜

Kommentera här: