Förbannade skitcancer



Jag vill berätta för hela världen hur lycklig och tacksam jag är över att jag har båda mina barn hemma. Att de mår bra, att de är trygga här hemma hos mig. Jag är så innerligt tacksam över att vi med stor sannolikhet jagat bort cancermonstret ur Louises kropp, att det trots allt har gått så bra som som det har gjort och att vi är hemma och kan känna att allt är under kontroll. Jag är så lycklig över det faktum att vi lyckats ta oss så långt med livet i behåll och det pirrar i magen av kärlek och glädje över livet.
 
Men det är med ett tungt hjärta fyllt av sorg och förtvivlan jag går och lägger mig i kväll. Cancer har åter igen visat vilken lömsk och oberäknelig sjukdom den är och jag har inte ord som bra beskriver de känslor rörs upp när jag läser om det som allas vår älskade Dina just nu går igenom. Jag är chockad, jag är så ledsen. Jag hoppas samtidigt så mycket att det inte är så illa som det ser ut idag och att familjen får mirakelbesked under morgondagen. 
 
Tills dess kryper jag ner under täcket, tätt intill Louise varma lilla kropp. Lyssnar till hennes fridfulla andetag, kramar henne ömt och viskar hur lycklig jag är över att hon finns här hos oss.
 
Lovar mig själv att uppskatta vardagen och livet mer. Att ta vara på det vi har här och nu och att aldrig, aldrig, aldrig glömma hur snabbt och plötsligt livet kan slås omkull. 
 
1 Anneli Gisselson:

skriven

Kan inte annat än hålla med! Fina lilla Dinamanten! Håller familjen i tankarna och hoppet levande!

Stora kramar <3 <3 <3

2 Tina:

skriven

Galen sjukdom! :( Verkar iaf som Dinas operation gick bra. Hoppas att inga komplikationer uppstår och att hon blir bra snarast! :)

3 Malin:

skriven

Tack för alla varma tankar. En stund i taget en dag i taget tills den där vardagen kommer tillbaka tänker jag. En stor kram till er och en förhoppning om en fortsatt stark Louise.

Kommentera här: