Sömnlöst på Ekerö



Efter tre timmar av gråtande, vridande, ålande, skrik-kamp ger jag UPP. Hon vinner! Fine! Vi kör natten sittandes i soffan istället. 

Tur, att hon är så förbaskat gullig och att vi älskar henne så galet mycket. ;-)
1 AnsoAnna:

skriven

Ojojoj tuffa lillan som inte vill sova.
Hoppas ni fick slumra o vila under natten iaf.
Kram

2 Gunhild Nylander:

skriven

Från början läser om och om igen hur det går för lilla underbara Louise, förstår inte att barn skall drabbas av canser så obarmhärtigt, i min själ finns mycket utrymme för er familj som slits sönder av all vånda dels för att vården inte fungerar, kära lilla familj jag gråter och tänker kärleksfulla hopp om att det snart vänder för lilla Louise som kan få vara frisk och kry. 🐰💗💗💗

3 Malin:

skriven

Jag har följt din instagram ett tag och jag måste bara säga - Vilken kämpe till dotter ni har. Jag tycker så synd om er, att jag inte kan beskriva det i ord. Nästan varje gång jag ser en bild på henne, får jag en stor klump i magen och gråten är inte långt ifrån. När jag läser hur jobbigt ni har det så tänker jag att det faktiskt kan hända mina barn också. Ni är så fruktansvärt starka, och er lilla prinsessa - låt henne bli frisk och få leva livet. Jag tänker på er. ❤️

Svar: Tack. Ja, det är ju det som är så overkligt och skrämmande, för detta kan verkligen hända precis vem som helst. Vi var en helt vanlig småbarnsfamilj, med vanliga jobb, hund och radhus. Jag har varit supernoga båda mina graviditeter med vad jag har ätit och utsatt mig för, aldrig burit mobiltelefon nära kroppen, aldrig utsatt mig eller barnen för något som skulle kunna vara skadligt, röker inte, dricker inte osv. Och så händer det, som en blixt från klar himmel slog cancern ner och för alltid brännmärkte vår familj, Overkligt, för det här är ju sånt som bara i n t e händer.
prinsessanlouise.blogg.se

Kommentera här: